René Voltaires klassiska citat gjorde ett stort intryck på mig som ung student på Sannarpsgymnasiet i Halmstad, när vi betade oss igenom upplysningsförfattarna. Jag bottnade det nog inte riktigt på ett intellektuellt plan vid den tiden, men senare skulle jag inse vilken betydelse det haft för att jag ens hade möjlighet att läsa någon annan bok än Bibeln i den åldern.
Vi tillskriver ofta den remarkabla utveckling som skett för mänskligheten de senaste två århundradena den industriella revolutionen. Vi gick som en art genom tiotusentals år utan att några stora förbättringar skedde med avseende på allmänt välstånd, medellivslängd eller teknisk utveckling. Sen hände allt på några få århundraden.
Den industriella revolutionens moder
De flesta är överens om vi har den industriella revolutionen, som började i den brittiska textilindustrin runt 1760, att tacka för det välstånd stora delar av världens befolkning upplever idag.
Vad som dock inte är lika uppenbart för många är vad som låg bakom den industriella revolutionen. Hur kommer det sig att kreativa idéer, innovation och nytänkande plötsligt exploderade efter tusentals år av stiltje? Svaret är tankefrihet och yttrandefrihet. Eller som vi numera kallar denna rörelse; upplysningen.
I början på 1700-talet påbörjade en rörelse bland Europas intellektuella som utmanade den av gud givna världsordningen. Filosofer och författare som David Hume, Immanuel Kant, Jean-Jaques Rousseau och – inte minst Voltaire – ifrågasatte den religiösa maktordning som slog fast att all kunskap utgick från gud.
Alla vetenskapliga upptäckter och idéer var tvungna att passa kyrkans världsbild för att bli accepterade. Allt som utmanade kyrkans idéer straffades. Mest känt är kanske hur Galileo Galilei dömdes till livstids husarrest av den romerska inkvisitionen för att han avvek från kyrkans bild att jorden var universums centrum.
Framsteg kräver frihet
Upplysningens filosofer propagerade för kritiskt tänkande och att utmana auktoriteternas makt över kunskapen. Verkliga framsteg nås i en öppen och fri prövning av alla idéer – helt enkelt därför att de goda idéerna vinna över de dåliga och sanningen kommer att vinna över lögnen.
Denna enkla idé var gnistan som fick den moderna vetenskapen att explodera vilket i sin tur ledde fram till den industriella revolutionen. Tyvärr verkar upplysningens viktiga idéer alltmer komma på undantag i vår moderna värld.
Den moderna inkvisitionen
Corona-pandemin har satt blixtbelysning på detta. Debatten kring vaccinering och restriktioner har delat världen i två läger och diskussionen har stundtals varit hätsk. Amerikanska poddare, svenska forskare, brittiska författare är några av alla som fört fram vad som betraktats som kontroversiella – ibland subversiva – åsikter om såväl pandemirestriktioner som vaccinering.
Drevet går sedan fram med den metodik vi blivit vana vid i det uppkopplade samhällets mediedramaturgi. Några tongivande röster ondgör sig över hur oacceptabelt det är att torgföra olämpliga idéer, en bredare svans följer efter och på motståndarsidan mobiliseras motvärn.
Denna polarisering begränsar sig inte till pandemin. Alla som befinner sig utanför den – för tillfället – acceptabla åsiktskorridoren riskerar att stämplade som kättare av den moderna åsiktsinkvisitionen – i ämnen som rör allt från identitetspolitik till klimatdebatt.
Den nya kyrkans tempel
Vad som skiljer det senaste decenniets fria debatt från den som pågått sedan upplysningens dagar är att vi återigen har aktörer med lika stor makt som kyrkan hade förr i tiden. Plattformar som Twitter, Youtube, Facebook och Spotify har blivit den nya tidens inkvisitorer och på senare år har ett antal kända röster blivit helt eller delvis censurerade på dessa plattformar.
Plattformarna är enligt min mening inte grundproblemet, lika lite som kyrkan var grundproblemet till att vi inte såg någon välståndsutveckling i världen under tusentals år. Grundproblemet – nu som då – är frånvaron av frihet.
Det verkliga priset är inte tystnad
Det är i det fria utbytet av idéer och åsikter som det goda kan segra. Ja, det innebär att många dåliga, tokiga och rent av farliga idéer kommer upp till ytan – det hände även i den kunskapsrevolution som var upplysningen. Men det är en del av poängen – det goda kan bara utkristalliseras i jämförelse med det dåliga.
Självklart måste det finnas gränser för yttrandefriheten; att man inte ska få kränka, hota eller hetsa. Denna balansgång har vi lyckats med i vår svenska yttrandefrihet ända sedan 1700-talet. Men den censur och de-plattformeringar som skett de senaste åren har inte alltid skett på dessa fullt rimliga bevekelsegrunder. Många gånger har det handlat om vad som i bredare kretsar anses fel, olämpligt eller osympatiskt.
Men lika lite som kyrkan på medeltiden hade någon objektiv källa till vad som var rätt, lika lite finns det en objektiv sanning kring många av de åsikter som idag gör att individer hamnar i en modern variant av Galileis husarrest.
Att inte låta utbytet av idéer och tankar vara fritt – goda som dåliga – är att svika de upplysningsideal som gett oss den rika värld vi lever i idag. Detta kan vara värt att tänka på; det stora priset vi betalar för censur är i förlängningen inte tystnad, priset kan faktiskt vara det fantastiska välstånd som sprang ur upplysningstidens frihetsideal.
Leave A Reply