Kan man klara sig med bara sin mobiltelefon? Alltså att lämna hemma de fysiska betalkorten, kontanterna, lojalitetskorten och det ID-kort som man annars släpar runt i sin plånbok. Jag bestämde mig för att göra ett experiment och se hur långt jag kan komma. Inte bara ger det intressanta idéer om hur vårt framtida digitala samhälle kan se ut, det ställer också viktiga frågor om det digitala utanförskapet för alla de som av olika skäl inte har tillgång till grundläggande mobila tjänster.
Leva utan plånbok
I somras lanserade vi funktionen “Legitimera dig” i den e-legitimationsapp jag jobbar med. Det är som ett ID-kort i mobilen, fast säkrare och smidigare. Den första kund som anslöt sig var ATG vilket innebär att man kan lägga spel och hämta ut vinster i deras 2000 butiker, med Freja eID-appen som ID-handling. Sedan började detta leva sitt eget liv och jag hörde om människor som använt Freja eID på vårdcentralen, i ICA-kassan och hos postombudet. Eftersom jag sedan en tid har mina betalkort i Apple Pay väcktes en tanke om hur långt jag skulle klara mig med bara mobilen. Jag drog igång experimentet den 1 september och har i princip inte haft plånboken med mig sedan dess.
Digitala transporter
Den digitala resan börjar alldeles utanför ytterdörren. Jag älskar att åka elscooter och tar mig alltid runt i Stockholm på en VOI när det är längre än promenadavstånd. Man blippar scootern med sin mobil och sen är det bara att gasa på. Enda nackdelen med scootrarna är att så många inte fattar att man ska parkera dem med respekt för omgivningen. Fortsätter nötterna parkera mitt på trottoarerna är risken att Stockholms politiker tar samma beslut som deras kollegor i Köpenhamn nyligen gjorde och förbjuder kommersiella elscootrar. Jag kan ha sympati med bevekelsegrunden, men att ha en så begränsad syn att förbud är den enda lösningen man ser, är för mig ett tecken på bristande intellektuell förmåga. I övrigt gillar jag danskar.
Monopol skapar utanförskap
Jag bokade en tågresa för att hälsa på min far i Halmstad och betalade med Swish på SJ.se och var beredd med Freja eID ifall konduktören skulle fråga efter ID. Vilket dock inte skedde på någon av sträckorna. Swish är ett fantastiskt verktyg, men den monopolställning bankerna har skapat med kombinationen Swish och BankID ställer till stora problem för de som befinner sig i digitalt utanförskap. Detta problem kommer jag återkomma till längre fram.
Det kontantlösa samhället
Att betala med ApplePay funkar överallt där det går att betala med kort, numera har alla terminaler blipp-funktion och i Corona-tider är det en extra fördel att slippa behöva slå in PIN-koden. Corona-epedemin har också accelererat nedmonteringen av kontantsamhället och på allt fler ställen ser man skyltar som den ovan, att man inte längre accepterar kontanter. Enligt företaget som driver landets bankomater har kontantuttagen minskat med cirka 10% årligen de senaste åren, men bara under första halvåret 2020 var minskningen hela 18%. Jag är ju en varm förespråkare för digitaliseringen men, precis som i fallet med Swish och BankID, är jag oroad för alla de äldre, nyanlända, funktionshindrade och individer utan bankkonto som är beroende av att kunna betala med kontanter. Vad vi bevittnar är en systematisk utfrysning av cirka en tiondel av vår befolkning.
Hur långt kan jag klara mig?
Transport och shopping har fungerat alldeles utmärkt under en dryg månad med mobilen som enda verktyg. Men hur fungerar det att hämta recept på apotek, registrera bonus i en kundklubb och ta sig in i en högsäkerhetsbyggnad med stränga vakter i entrén? Följ mig här på den digitala resan så får du veta det!
Leave A Reply